Åtta månader i Australien

 
För snart åtta månader sedan, den 11 november 2015, satt jag på planet hit, redo att påbörja ett nytt kapitel som au pair i Australien. Mamma, pappa, Amanda och Hanna vinkade av mig på Arlanda, och trots att det kändes ledsamt att säga hej då för ett tag så var jag väldigt taggad. När jag väl klev på det första planet som skulle ta mig till Dubai kom nerverna, men mest av allt kände jag adrenalinet pumpa för nu hände det äntligen, det som jag drömt om så länge. Som jag skrivit tidigare gick resan så bra, och när jag landade i Perth nästan 20 timmar senare var jag on top of the world. Okej då, lite trött efter att ha rest länge och fått vänta vid customs en bra stund, men mest lycklig. Äntligen var jag framme!
 
 
Min första vecka i Perth handlade mest om att överkomma min jetlag, och även att upptäcka allt som fanns runt omkring. Senaste gången jag var i Perth var 2009 (då mina kusiner bor här sedan snart 9 år tillbaka), och även om jag trodde att jag skulle känna igen mig lite så var det inte så mycket jag kände igen sen tidigare, speciellt eftersom kusinerna flyttat sen senast jag var där. Nya huset är i samma område som gamla huset med gångavstånd till tågstationen - och bara 35 minuters gång till min värdfamiljshus vilket är GULD. Vill även ge en shoutout till min GPS på mobilen som sett till att jag inte gått helt vilse varje gång jag gick ut genom dörren de första veckorna - tack.
 
Första veckan träffade jag även min värdfamilj: Chatarina, Andrew och mina absoluta favoritkillar: Felix och Charlie! Jag flyttade inte in hos dem direkt då deras dåvarande au pair skulle gå igenom rutiner och sådant med mig veckan innan hon åkte, för att ha en smidig övergång så att säga. När jag väl bestämde mig för att resa hit var planen att jag skulle bo hos min värdfamilj under veckorna och sedan bo hus kusinerna under helgerna, och det har funkat perfekt då de bara bor 10 minuter från varandra med bil. Så min första vecka gick praktiskt taget ut på att lära mig att navigera i Perth, hänga med kusinerna och moster och Frode, bli av med jetlagen och tillsammans med Jessica hänga med killarna för att lära känna dem. Allting flöt på så himla smidigt med killarna och Jessica var så snäll som gav mig massa tips om vad man kan göra och se här i staden - tack ännu en gång Jess!
 
 
 
Ungefär en vecka efter jag anlänt var det dags för Steffens graduation! I Australien tar man "studenten" ett år tidigare än i Sverige. Det var häftigt att jag fick vara med om det, och det skiljde sig rätt mycket från studenten som man själv är van vid. De blivande studenterna + allas familjer och vänner samlades i en stor konsthall där en lång ceremoni började där det var tal, uppträdanden och stipendier som delades ut. I slutet av ceremonin var det dags för varje student att gå upp på scenen för att få sitt diploma, och en efter en lästes deras namn upp i alfabetisk ordning. Steffen var rätt långt bak så vi fick vänta en bra stund innan det var hans tur (och då applåderade vi för fullt, BRA JOBBAT STEFFEN!) Sen dess har han hunnit fylla 18 och pluggar engineering på universitetet, smart kille det där.
 
 
Och om ni känner mig väl så är solnedgångar en stark passion för mig och jag kan glatt meddela att solnedgångarna down under är helt fantastiska, så ni kan tänka er hur många solnedgångsbilder som tar upp plats i mitt bildbibliotek efter åtta månader här.... Nåväl, jag ångrar ingenting! Här fångade jag Cissi på bild en kväll i november samtidigt som hon tar en bild på himlen. #Photoception
 
 
Sommaren var i startgroparna, och dagarna spenderades på lekplatsen i solen med dessa goingar. Om du som läser nu funderar på om du ska bli au pair så kan jag bara säga en sak: Gör det!!! För mig har det varit en sådan underbar upplevelse - de platser jag sett, de människor jag mött, de upplevelser jag varit med om samt den fina kontakten jag har med min värdfamilj hade jag inte kunnat få någon annanstans och det är jag så tacksam över. PLUS att man får så mycket tillbaka av barnen! Felix och Charlie är så härliga - bättre killar får man leta efter.
 
 
Subiaco gav mig lite julkänslor en kväll. Och nu blir Amanda lite avis här vet jag, och det förstår jag för Grillds hamburgare (speciellllt falafelburgaren) + deras sweet potato fries är ALLT. Tur att du kommer hit snart Mandy!
 
Det här landet är så, så för bra för mig. Känner mig så klyschig som skriver detta, men jag lever min dröm just nu. Att få möjligheten att bo utomlands under ett år och testa på något nytt har gjort mig till en ny människa. Inte helt och hållet för det vore ju ännu mer kliché att säga, men det har förändrat mitt synsätt på saker och ting, och jag har insett många saker om mig själv. Jag har tidigare varit så stressad över min framtid och blivit påverkad av vad personer i min närhet gör - men jag har insett nu att livet består av så mycket mer än att gå runt och fundera på vad nästa steg är. Ibland måste jag stanna upp och uppskatta att jag är frisk, att jag har en fantastisk familj och fina vänner som stöttar mig i allt jag gör, att jag har möjligheten att göra precis vad jag vill om jag bara tror på mig själv - att jag kan. Allt är möjligt! Det är alltid lika kul att prata med mamma i telefon och höra henne säga "Julia, du låter alltid så glad och positiv när vi pratas vid - det märks verkligen att du trivs i Australien." Yes, att jag trivs är ett understatement - jag älskar mitt liv här. 
 
 
X X X
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

trackback